fredag 13 augusti 2010

Delikatessbutiker i Stockholm

Delikatessbutik Stockholm är exakt detsamma som att skriva delikatessbutik i Stockholm med undantag av ett i, bara en bokstav tänkte jag och läste högt att läsaren hejdar sig: är det ögonblicket eller evigheten som verkar när dikten skänker namnet vem åt den som bläddrar i vinden. Men en oliv, ja tack! Mums! Äpplen, fetaost, recept på antipasti, god mat, vin - också den närvaro som delikatessbutik Stockholm visat får drag av beständighet, ett rum bortom åminnelse vilket inte förändras och vars likgiltighet jag känner inför Delikatessbutik Stockholm.

Delikatessbutik i Stockholm med en tjuga


Jag tänkte sen mer på vad vi hade undangömt men jag kom inte på mer än det som ruttnat i kylskåpet. Jag glömmer aldrig mjölken. Det var så dumt, därför glömmer jag inte. Jag hällde den rätt ner i byttan bland ingredienserna som jag varsam, ömt, ja nästan kärleksfullt arbetet med i över två timmar, och så var allt arbete förstört. Det var så trist på nåt vis. Sur mjölk, det var inte att leka med.

- Spring ner till en delikatessbutik i Stockholm ropade mamma och jag fick tjugo kronor i handen.
- Det här kommer inte räcka till brödet mamma, sa jag och försökte låta så myndig jag bara komma.
- Inte? Nähä, då får du väl ta en tjuga till då, sa mamma och gav mig ytterligare en papperslapp.

Jag sprang genast ner till delikatessbutik Stockholm och fick en hel påse med godbitar.

Deli i Stockholm, delikatessbutik

Men det blev inte så. Istället sov jag tung och djupt. Jag märkte samtidigt, medveten om att jag inte var medveten, att orden sjönk in, bildade små kristaller av ljus på insidan av ögonlocken. Delikatessbutik Stockholm, delistockholm: som var det en egen organism, ett levande ting. Oliver, pizza, lufttorkad skinka, nybakat bröd och ett glas spanskt rödvin, några munnar mineralvatten och  slutligen en espresso med mörk choklad - det betydde ingenting. Det var bara molekyler, universums små byggstenar sammanfogade i en känsla av förruttnelse och likgiltighet. Jag kom inte på en mer skrämmande tanke. En gymnastiklärare på cykel, dessa ord om delikatessbutiker i Stockholm som jag inte förstod. Men värst av allt, att jag tänkte så mycket på det, att det förändrade allt.
Jag har alltid varit nyfiken på en sådan typ av förändring. Som börjar i hjärtats epicentrum och därifrån sprider sig vidare som en löpeld ut i blodet.

Delikatessbutik i Stockholm och ekokorv


Delikatessbutik Stockholm. Finns det någon som vågar sig på att bland högt och lågt. Jag läste om en korvkiosk i Köpenhamn som krängde ekologisk korv. Det finns en marknad där. Glufsa korv och tro att man räddar världen. Men det är väl samma sak med skinkan när det gäller delikatessbutik Stockholm.

torsdag 12 augusti 2010

Delikatessbutiker i Stockholm revisited

Med vinden i ryggen och solen i håret (nåja) beger jag mej av ner till city och det blir en vinglig cykeltur för jag är fortfarande inte riktigt kurant sen operationen och för er som läst min förra blogg och nu råkat landa här (vad är chansen....en på miljonen?) ni vet att jag inte gnäller i onödan, inte efter sessionerna i nordnorge bland allsköns tjyvar och deppos, ni vet att jag har vad man brukar kalla för en viss uthållighet, men hursomhelst, på cykeln sitter jag och njuter av Stockholm, njuter av den yttre skönheten, den inre är det väl värre med nuförtiden, men alltjämt en aning dåsig av painkillers och när jag sedermera rundar Kungsan och fortsätter ner mot plattan håller jag till min stora förskräckelse på att köra rakt in i min gamla gymnastiklärare Benny, han ser förskräckt på mig för några sekunder med stora uppspärrade ögon och jag pejlar snabbt in situationen och styr undan, cykeln vinglar till men jag är för några hundradels sekunder helt klar i knappen och reder situationen lika bra som vilken cirkusartist som helst.

Bakom mig hör jag Benno ropa:
- Hey, Petter, ska du till delikatessbutiken?
- Nä, det hade jag inte tänkt svarar jag fast jag mycket väl vet att det är just dit jag är på väg.
-Va synd. Jag tänkte du kunde köpa lite till mig.
- Okej, det får bli en annan gång. Delikatessbutiker finns det gott om i Stockholm, ropar jag och hör genast hur urbota idiotiskt det låter. 

Jag cyklar vidare, fortare och mer aggressivt än tidigare, men den märkliga konversationen som ett slags irriterande ringsignal i mitt huvud, det upprepar sig som ett mantra, detta 'delikatessbutik stockholm' finns det gott om, ja, det finns det, ja, det finns det, delikatessbutik stockholm finns det...

Med stora oliver, lufttorkad slega, nybakat bröd och färsk fetaost i påsen är jag på väg hem sen men jag förstår fortfarande inte varför han sa så för Benno kunde omöjligt veta att jag var på väg till delikatessbutiken. Jag har inte träffat honom på fem år, minst, och jag hade glömt att han fanns och jag känner ingen som känner honom fast ändå detta ska du till... delikatessbutik Stockholm.

Jag kommer inte sova inatt.