måndag 30 maj 2011

Städning i Stockholm

Jag tänkte cyklar vidare på samma insnöade märkliga spår och den här gången var det inte delikatessbutik utan städning i Stockholm som jag var ute efter. Det förefaller inte så märkvärdigt. Men det var det. Om man tänker efter. Jag, i tjugoårsåldern, fattig som en plundrad kyrkråtta, dammsugar och tvättar lika ofta som Thorsten Flink är klar i knoppen, jag, hövdingen över cyklar och nytvättat kökskakel med citrondoft - varför i all världens väg behövde jag städhjälp? Och varifrån skulle jag få pengarna att beställa denna städning i Stockholm? Ingen aning. Men det var som det var. Damm överallt, en doft som jag föreställde mig att ruttna lik luktade, smuts som bildat både riksdag och regering på mina väggar och golv, en känsla av förfall. Jag behövde sannolikt städning för att komma på fötter igen. För att känna värdighet. Det vara ganska basalt mänskligt. Rena rum renar själen som min mamma brukade säga. Eller typ: var sak har sin plats. Men då föredrog jag faktiskt det förstnämnda.

Sen sökte jag och fick varningen om svartjobbare och utsugare och såna som ville luras. Det nämndes överallt att jag skulle ordna med städning i Stockholm av städfirmor som funnits på marknaden länge, länge. Det lät logiskt på nåt vis. Erfarenhet. Den saknas, men jag tar nog upp wettextrasan ändå när jag tänker efter. HjälpHemma kanske. Rent ska det bli. Till varje pris. Gärna ett lågt.